Hejsan,

Från mitten av Januari och 3 veckor framåt var jag på resande fot och tävlande i Italien. 3 veckor på 3 platser och 3 olika arrangemang. Världscup i Antholz, EM i Ridnuan och IBU-cup i Martell.

Under första veckan körde jag världscup i Antholz.  Antholz ligger i norra Italien på ca 1650 meters höjd och är en av de finaste platserna i världscupen. Väldigt fint med bergtopparna runt omkring och en sjukt häftig inramning med 26 000 i publiken. Det skapar en häftig och rolig atmosfär.

Jag hade sett fram emot loppet och laddat för det ett tag. Då jag inte hade tävlat internationellt sen IBU-cup i Sjusjöen innan jul. Formen hade varit god under hela December, så det var lite synd att jag inte fått testa formen förrän i Antholz. Dessförinnan fick jag dock en fin värdemätare när jag åkte 15km fritt i den Skandinaviska cupen. Jag tyckte jag stod mig bra där i konkurrens med norskar, svenskar och finnar som jagade världscup och OS-platser i längdskidor.

FAA129A2-7500-4896-B444-495D7DBB2F0F

Sammantaget från Antholz blev det inget bra resultat. Men luriga vindar efter inskjutning hade öppnat upp för möjlighet till bra resultat i och med att många bommade. Dock kunde inte jag heller kontrollera vindarna och sköt 2+2 missade skott. Det räcker inte på den här nivån. Dock tar jag med mig skidåkningen, som jag tyckte var helt okej. Jag fick några bra kvitton att jag hänger med i åkfart för att kunna göra resultat. Bland annat åkte jag förbi och jämt med ryssen Babikov (bakom på bilden). Han sköt 0+0 och kom 8:a. Med perfekt skytte borde man därmed kunna göra liknande resultat. MEN det ska ju skjutas fullt också, man kan inte bara spekulera hur bra det eventuellt kan vara. Men det ger mersmak och motivation att slipa mer på skyttet.

0D920E3B-E960-46B1-8603-7BD8B5F23420

Därefter följde EM i Ridnaun. Först en distans, där jag inte ens var nära att lyckas. Sköt totalt 7 bom. Åkningen var okej, men sparade krafterna mot slutet för att sikta in mig på kommande sprintlopp. Men de krafterna var spårlöst försvunna till den dagen. Lite pga av för dålig aptit efter magproblem dagen innan i kombination med att gå ut som första åkare i nysnön som fallit under natten. Mitt sämsta lopp åkmässigt blev det tyvärr den dagen. Med 1-2 i skjutprotokollet, kunde jag inte heller rädda ett resultat med bra skytte.

DBD42BBC-B384-421E-BFA9-E178C2EB8D15

69627221-4F31-44F0-B12B-6F806F3BA303

Till nästa tävlingsvecka laddade jag med en topptur i de Italienska bergen. Några timmars turande med tunnare luft och mjölksyrafyllda puderåk gjorde att formen kom tillbaka snabbt. I Martell på IBU-cup gjorde jag säsongens hittills bästa lopp. Sköt 0+1 och hade bra fart i spåret, det resulterade i en 11:e plats. På efterföljande jaktstart föll jag dock tillbaka till en 23:e plats (1301). Men fortfarande stabil åkning, men en plump i andra liggande då jag inte var tillräckligt observant på vinden som vände. Men kul med ett bra resultat och ett kvitto på tiden man lägger ner gör att man kan hävda sig bra på internationella tävlingar.

VIRB Picture

AE6FA0B3-C7F9-49E2-B9A3-7E1D309B3E4F

7CA3D457-209A-4DDA-97C5-61412CF61B49

821FA8E9-6ECC-418E-85A5-E5540865EC01

Tillbaka i Sverige var det bara att ladda om för SM (del 1). Distans och Masstart på programmet i ett blåsigt Östersund. I distansen slutade jag 4:a, för mycket misstag på skyttevallen men väldigt lätt och bra i spåret. Dagen efter kunde jag knyta ihop helheten, åkte bra och sköt skapligt (0102). Därmed kunde jag ta en fin vinst och ett SM-Guld, mitt första som senior. Även detta ett bra kvitto. Ett kvitto på att jag kan få ihop helheten som skidskytt och att utveckling fortfarande sker.

(bilder nedan från SM, foto: Håkan Blidberg)

F7DDCAE9-A9BD-446A-9AD8-83A354F7E087

FB043D8B-746E-4967-9D79-43866259A56C

Samtidigt som SM började även OS. Så alla var inte på plats vid SM-tävlingarna. Helst hade jag också velat varit på OS.

Sommaren 2013, nått år efter skidgymnasietiden och när jag funderade vilken väg jag skulle välja. Skulle jag fortsätta med längdskidåkning och/eller skidskytte eller skulle jag göra något annat? Plugga? Resa? Jobba? Valen är många och det är efter tiden som skid-junior som en ev skidsatsning börjar på riktigt.

Jag bestämde mig för att fortsätta åka skidor, träna och tävla. Jag bestämde också att jag skulle satsa på det här i minst 5 år, alltså över OS i Pyoengchang. OS var en dröm och ett långsiktigt mål.

Det blev inget OS. Besviken över det, besviken över att inte klara ett mål jag satt upp. Men tyvärr kan man inte påverka allt själv som avgör om man klarar sitt mål eller ej. De få chanser som fanns denna säsong, fick jag aldrig chansen att ta.

OS är en dröm för många och något man som idrottare vill uppleva. Det är något speciellt över det hela. Men nu kan man ju diskutera de Olympiska spelens status för tillfället. Mycket politik inblandat, bara vissa länder som har råd och möjlighet att arrangera OS, arenor utan publik och atleter som inte får tävla (eller inte borde få tävla pga av doping, ja eller hur blev det där angående Ryssland och avstängda atleter?) Mycket som tar fokus från själva idrottandet. För mig är OS det motsatta, prestationerna och tävlingarna ska vara i fokus.

Angående publiken så är folkfesten kring idrotten betydligt större i på skidskytte-orter som Ruhpolding och Antholz. Där skapas stämningen man också vill se på ett OS.  Även i Kitzbühel där prestigefyllda Hahnenkammrenn avgörs, kan man stoltsera med över 30 000 åskådare. En tävling som också en del alpina skidåkare värderar högre att vinna är ett OS-guld. Ja OS är inte allt.

Men hur som helst fortsätter i och med det drömmen om OS att leva. Det är bra, för jag är inte klar på långa vägar  inom skidskyttet och det kommer ett nytt OS år 2022. Jag kommer aldrig att sluta med det här eller att sluta åka skidor. Jag kommer bara göra det på olika sätt och försöka nå flera olika mål. Ett OS vore kul, men det är inte allt.

Ps. Här var det annan inramning än i Pyongchang.

Vi hörs!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.