Siktar om mot ny säsong

Hej,

Våren är här, tiden går fort. Som alltid. Jag är i uppstartsfasen inför en ny säsong. Jag tycker det känns kul och jag är motiverad. Visst känns det långt till vinter och tävlingssäsong, många träningspass ska genomföras innan dess. Men som sagt tiden går fort och snart är det vintern igen. Så det gäller att ta vara på alla träningspass och sommaren.

För mig känns en fortsatt satsning självklar. När jag summerar säsongen är jag nöjd med vad jag åstadkommit, nöjd med att den träning jag gjort under året utvecklar mig, jag är nöjd att jag går framåt som skidskytt.

Jag har gjort bra resultat, resultat jag kan känna mig nöjd med. Bland annat 11:e & 12:e placeringar på IBU Cup och SM Guld + Brons på SM samt 7:a på Militär VM i längd 15 km (1:03 bakom segrande Dario Cologna, tillika Olympisk mästare).

Den fysiska kapaciteten är bra i sina bästa stunder och jag matchar åkare som gör fina resultat i världscup. Under Militär VM fick jag mäta mig med några utav dem och jag fick ett kvitto på att den fysiska kapaciteten är bra. Åkare som Rastorgujevs med pallplaceringar på världscup och Guld på EM var några sekunder före. Bulgaren Iliev som var snabbast av alla på EM (där jag hade en åktid kring 35:e plats) var 30, 40-talet sekunder bakom.

Ett annat längdskidlopp jag tar med mig från säsongen är Skandinavisk /Sverige Cup i Piteå. Där gjorde jag ett stabilt lopp som egentligen bara var en del i uppladdningen till  andra skidskyttelopp. Där stod jag mig bra mot den svenska toppen dvs världscupåkarna som var på plats. Man kan vrida och vända på resultatlistor hur mycket som helst och analysera dem till sin fördel. Men det som är gemensamt för gånger jag lyckas, förutom kroppen, är att materialet funkat bra!

Det är inte lätt med materialet, speciellt när resurserna är lite för små som tex på IBU-cup (i förhållande mot de bästa nationerna). Jag kan inte låta bli att spekulera hur det skulle gå om jag fick åka ett internationellt skidskyttelopp med riktigt vassa skidor…

En ny säsong står som sagt för dörren.  Jag har utvärderat och funderat på vad jag gjort bra samt vad jag skulle kunna göra bättre. Lite sånt fix har det blivit nu under April/Maj.

Jag passar även på att uppdatera med just ett inlägg här på hemsidan. Det har inte varit så hög frekvens på inläggen här. Kortare inlägg och uppdatering om hur det går finns det i och för sig på min facebooksida, den uppdaterar jag mer frekvent.

Sedan sist jag uppdaterade hemsidan, har jag som tidigare nämnt bland annat tävlat i Militär VM i Hochfilzen. Men även tävlingar i form IBU-cup i Ryssland, SM i Hede och Fjälltopploppet under sluttampen av säsongen.

På väg hem från Ryssland började jag plita ner lite text. Början till ett inlägg på hemsidan, men skrev inte riktigt klart och därefter kändes inlägget oaktuellt. Men hade en del tankar och känslor från tävlingarna där. En viss frustration kan man utläsa mellan raderna… också en anledning till att det förblev opublicerat. Så här skrev jag då:

Är på resande fot tillbaka från IBU-cup finaler i Ryssland. 2 tävlingar i Uvat och 3 tävlingar i Khanty-Mansisk. Resan dit var extrem. Åkte hemifrån 6.15 på förra tisdagen och var framme på hotellet i Ryssland vid 16-tiden på onsdagen (+4 timmars tidsskillnad). Alltså 30 timmars resande och natten spenderades på flyg + buss.

Till tävlingarna var Ryssarna rejält formtoppade och åkte ifrån alla med tidsavstånd som man inte trodde var möjligt. Eller rättare sagt inte ska vara möjligt. Det är inte speciellt roligt att tävla mot dem. Vet man att dem bästa(värsta) Ryssarna är med i startlistan, så vet man också att vinna loppet är utom räckhåll. Vi andra tävlar om andra platsen. Det är inte kul att veta på förhand.

För egen del var kroppen helt ur slag. Antingen resan som satte sina spår eller något annat som spökade i kroppen. Sjukt märklig känsla och var inte ens i närhet av min egen nivå. Därmed ännu längre från toppstriden. Slutade på plats 42 och 41 på respektive distans och sprint.

I Khanty-Mansisk var det premiär för en helt ny tävlingsform, supersprint. Kval med 2 skytten och final för de 30 bästa med 4 skytten och masstart. Såg fram emot en spännande tävling och goda förhoppning med en bra skytteform. Strax innan start slog vädret om och det blåste rejäla byiga vindar. Min tävling blev alltför kort och alldeles för svår när vinden piskade rejält i båda mina skytte och jag fick rundor i båda skytterna.

Men fick sedan revansch på nästkommande sprint på 10km. Med 0-0 i skytte tog jag en fin 12:e plats. Lite krut fattades fortfarande i kroppen, men nöjd med loppet. Efterföljande Jaktstart var bra till genomförandet tyckte jag med 0-1-1-1 i skytte. Helst någon träff till såklart för att känna sig nöjd med skyttet, men kroppen var bättre och i normalt slag igen. Dock föll jag tillbaka till en 20:e plats. Materialet var inte konkurrenskraftigt denna dag och har egentligen inte varit det under hela Rysslandsturnén. Snarare riktigt bedrövliga. Även fast jag inte vill skriva det, så gör jag det Och ska jag titta tillbaka på hela säsongen och utvärdera, trots att det är några lopp kvar, så har materialet varit långt ifrån konkurrenskraftigt. 

På Internationell nivå räcker det inte materialet helt enkelt inte till. Dels är det min egen uppgift att se till att materialet är topp. Att testa och leta material som fungerar. Men det är svårt och mycket ligger utanför min makt. Jag kan inte påverka allt gällande skidorna. Jag skulle vilja påverka mer och lägga mer tid på materialet. För det är ändå så pass avgörande.

För en tid sedan postade Johan Olsson ett inlägg på Instagram (se inlägget här!) där han beskrev skidornas betydelse. Det blir stora tidsmarginaler på några få procent. En sådan tidsmarginal tar väldigt mycket kraft och träningstid för förbättra fysiskt. Att ha snabba skidor är ett relativt snabbt sätt att förbättra prestationen under ett lopp. Men som sagt tar det även tid att hitta skidor.

Smått börjar jag utvärdera denna säsongen och funderar på hur jag ska kunna göra bättre resultat nästa år (SM och Militär VM är kvar). Att hitta material kommer vara högt prioriterat, helst ska det inte gå ut över träningen. Men man kan inte göra resultat när dem andra glider ifrån i utförsbackarna och man ska åka ikapp eller helst förbi dem uppför.

Det blir frustrerande när det sker allt för ofta. Jag kan inte minnas att jag glidit om någon denna säsongen på en internationell tävling, men jag kan minnas att jag blivit ifrån åkt i utförsbackarna, tyvärr.

För att förtydliga är skidmärket jag åker på enormt bra och mina skidor är också bra. Men vi tävlar mot de åkare som har de allra bästa skidorna som går att få tag i. De skidorna är extremt bra. Det är svårt att mäta sig med dem, men ett måste för att kunna konkurrera på samma nivå. Det är också många parametrar som gör att man inte “träffar rätt”. Skidor (spann, hårdhet, belag), slipar, strukturer, valla, you name it. Sen såklart jag som står på skidorna också. Hur som helst så har jag jobb att göra på den fronten. Jag har inte råd att ytterligare en säsong förlora massa sekunder mot mina konkurrenter tävling efter tävling, när man lägger ner så enormt mycket tid på idrotten. Och ja, det är stundtals sjukt frustrerande.

Sedan angående doping, så kom nyheten senare (i April) att IBU (internationella skidskytteförbundet) misstänks dolt 65 dopingfall?! Läs här. Förklarar ett och annat som egentligen är uppenbart kan man tycka. Inte minst blev jag också rätt misstänksam under Rysslandsresa…

Hur som helst är siktet inställt framåt och uppåt för mig!

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till personer och företag som bidrar till min skidskyttesatsning!

SM guld

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.