…Kroppen kändes bra inför helgen som startade med en skatesprint. Jag tyckte kvalet kändes bra, men missade ändå finalerna. Jag har inte gjort mig känd som någon sprinter, men jag tyckte resultatet borde vara bättre än det blev. 1,8 sekunder fattades för att nå finalerna. Försökte analysera var jag tappade tiden. Det jag fann ut var att jag kunde legat på lite bättre efter bland annat en utförskörning. Sedan misstänker jag att jag åker lite för stressat när det är sprint. Båda sakerna gör nog sitt. Men jag fick en bättre förklaring efter söndagen lopp då jag skulle använda samma skidpar som under sprinten.
Söndagens lopp blev en flopp. En rejäl vallaflopp. Eller rättare sagt skidflopp. Med ett lurigt vallaföre runt noll grader, blandad snö och hög luftfuktighet så fungerade skidorna inte överhuvudtaget. Utan att överdriva var det dom sämsta skidorna jag någonsin åkt en tävling på. Tror jag skulle kunna åka snabbare på ett par klassiska skidor med fäste. Skidorna var brutalt dåliga. På första varvet åkte jag förbi åkare i uppförsbackarna som senare gled ifrån mig i utförsbackarna och platten hade jag inte en chans att hänga på. Trots en hård öppning så var jag nästan 2 minuter efter åkare jag brukar åka jämt med efter två varv. Först fattade jag ingenting men ju längre jag åkte förstod jag att skidorna var värdelösa. Mikael Sandgren (som gjorde en stabil helg 🙂 ) som åkte i rygg på mig ett tag sa efter loppet att jag måste haft världens sämsta skidor idag 🙂 Så idag är det läge för ett klassiskt uttryck: Bryt ihop och kom igen!