Hej,
Säsongsstarten väntar runt hörnet. Ja, redan imorgon är det dags. Det är nationella tävlingar under lördag och söndag här i Östersund. Imorgon är det 10 km sprint och på söndag Masstart över 15 km. Söndagens masstartstävling har även SM-status. Förhållandena i Östersund är bra. Riktigt vinterföre.
Senaste tiden, typ senaste månaden har gått sjukt fort och fortare lär det väl gå när säsongen nu drar igång. Min form har varit legendarisk bra stundtals på slutet. Vilket jag fick uppleva i tisdags då vi körde ett fartpass inkluderat 3 korta race på ca 13 min.
Fortfarande är det mycket träning och racet följdes upp med 2 timmars klassisk skidåkning. Under efterföljande dag kördes 2,5 timme med impulser och ett pass löpning strax över timmen.

Igår vila och idag har jag kört ett tävlingsförberedande pass innehållande 1 x 3,3 km och 3 x 1 km. Inte maxfart, men så att man fick genomföra skytte med hög puls direkt inpå fartdragen.
Hur det kändes? Bra. Egentligen känner jag inte efter så mycket. Jag lägger inget fokus på det. Hur det kändes idag, har ingen större påverkan inför morgondagen. Vad ska man hinna ändra? Jag låter huvudet/inställningen bestämma istället. Jag vill att det ska kännas bra och då gör det allt som oftast det. I alla fall känns det mindre dåligt.
På skid och skidskyttebloggar kan man ofta stöta på det fenomenet, då man ska värdera sin form. Alltför ofta skivs det att formen känns sådär och kroppen är seg. Vilket säkert även jag skrivit flertalet gånger. Men det har jag slutat med. Skriver man ner de orden, ja då har man intalat sig själv att man är trött och seg.
Form det är även inställning för mig. Såklart hör det ihop, känsla och inställning. Men med inställning och fokus på rätt saker kommer man långt. Och såklart måste man tycka att det är kul! Så tänker jag, när jag startar säsongen imorgon.
Detta gör jag även med min bästa träningssommar och träningshöst någonsin i ryggen. Jag har följt Pichlers träningsplan i princip till punkt och pricka. Jag har missat 2 träningspass, detta under 1(!) träningsdag som jag var förkyld under ett läger i Ruhpolding.
Hade jag tänkt, värderat och känt efter för mycket under alla träningspass. Ja, då hade det varit svårare att genomföra träningen, tror jag. Många gånger är man trött under en träningssommar. Rejält trött. Tänker man för mycket på det och tar med sig det till efterföljande träningspass, ja då går det enligt mig inte lika bra. Så det är väl bara att vara glad, köra på och ha kul! Eller va säger ni? 🙂





Nu har morsan, som också är på plats i Östersund, dukat fram lussekatter och glögg.
Hörs då!
/ Simon