Det är dags att summera ännu en skidsäsong. Denna säsong har kanske varit lite annorlunda än vanligtvis. Men det är väl inget som varit sig likt senaste året. Men för en elitidrottare är vardagen inte alltför långt ifrån den vad den är annars med relativt isolerad vardag bestående av träna, äta och vila.
För att summera säsongen kort, så är jag nöjd med mina fysiska prestationer och min skidåkning. Jag har en fart i spåret som matchar dom bästa i Sverige. Däremot är jag inte nöjd resultatmässigt, jag får inte ihop helheten. Skytte sviker ibland på tävling. Jag måste försöka höja nivån där. På träning funkar det, men inte på tävling alla gånger. Ibland blir det misstag i det liggande skyttet och ibland i det stående skyttet. Så det finns egentligen ingen röd tråd för att kunna identifiera problemet. Jag hade stora förhoppningar inför säsongen med nya idéer kring skytte. Men det lossande inte helt.
Det är inte heller lätt att ta etablera sig på en högre nivå när få chanser från skidskytteförbundet ges. Men det får inte vara en ursäkt, utan jag får helt enkelt se till att bli bättre. Sen kan man ju alltid hoppas på medvind och att få förtroende, det skulle inte skada.
Nästa år är en OS-säsong. Då finns chanser och möjligheter att förverkliga drömmar. Med en passion för träning och med en fysisk status håller hög nivå, så ska jag göra en satsning att försöka nå OS.
Som alltid vill jag rikta ett tack till sponsorer och klubbar, som skapar förutsättningar att träna och tävla i skidskytte. Det är inte helt enkelt. Men för mig som driver en satsning på egen hand så är det guld värt!
Vi hörs.