Hej!

Här har det varit dött, man skulle nästan kunna tro att bloggen är nedlagd. Men det är den inte. Håll till godo, här kommer nu istället ett inlägg av det längre slaget.

Senast jag skrev hade jag under Januari månad tävlat varje helg och därefter väntade en träningsperiod för att bibehålla bra form samt kanske höja den ytterligare inför säsongens sista del. Träningen innehöll då många timmar och långa intervallpass på 3 mil. Därefter fick jag besked om att jag var uttagen till EM, dock skulle jag tävla om en plats mot Christofer Eriksson. Alltså bara han och jag själv. Märkligt upplägg må jag säga. Fokus låg ju att prestera några veckor framåt i tiden. Med 5 dagar från besked till tävlingen skulle äga rum, så fick man bara göra det bästa av det.

Lite konstig känsla att tävla mot endast en åkare också. Speciellt mot någon som jag innan tyckte förtjänade en plats till EM samtidigt som jag själv vill åka. Antingen slår jag ut någon som förtjänar att åka eller så får jag inte åka själv. “tveggad” känsla som Christofer sa. Jaja, ett sprintlopp över 10 km skulle vi köra.

Loppet i sig var inte klockrent. Okej åkning, utan något extra sprutt i benen. Största misstaget skedde vid det liggande skyttet detta lopp. Eller snarare innan eller under första varvet. En temperatur kring -9, men kanske framför allt fuktigt luft gjorde att det var kallare än vad jag trodde. Detta och en kombination av dåligt val av handskar(hade iofs inte så mycket att välja på), för hårt spända remmar(?) eller för dålig uppvärmning, så att kroppen hade fullt upp att förse musklerna med blodflödet och händerna nedprioriterades. I alla fall hade jag ingen känsel i händerna när jag skulle skjuta. Försökte veva igång armar och händer, men man har ju inte all tid i världen under ett lopp. När jag tog fingret på avtryckaren kände jag den inte. Vilket är en förutsättning för att göra bra avfyringar som är det viktigaste i skytte. Så “hur fan löser jag det här” tänkte jag. Chansade och sköt, försökte göra så bra avfyringar som möjligt. Det blev 3 träff och 2 bom. Kanske ska vara glad att det inte blev fler missade skott.

I Stående missade jag ett skott och i mål skiljde det 32 sekunder till Christofers fördel. Han missade 2 skott och jag 3 skott. Så i efterhand kändes som EM försvann i samband med det liggande skytte. Men så blev det och man ska inte gräma sig för mycket. Men jag lärde mig något, eftersom jag inte upplevt att tappa känseln sådär förut och min motståndare förtjänade en plats. Så får önska honom de övriga i truppen lycka till i Ryssland där EM körs.

Lite passande och kanske en aning komiskt så ska jag skriva en C-uppsats om just köldtålighet kopplat till finmotorik i händer vid skidskytte. Så då har man ju blivit övertygad om att det är värt att undersöka detta 🙂

Istället för EM blev nästa tävlingar Sverige-cup i Lima, hemmaklubben. 3 st lopp. Mixstafett (ej Sverige-cup, en ny tävling på initiativ av Lima) , Masstart och Sprint.

För mig blev det besök på pallen i samtliga lopp. Ett på vadera placering. Mixstafetten som var nytt på nationell nivå var faktiskt riktig roligt. Ett riktigt bra intiativ. Med de korta åksträckorna var det inget påverkade helgens lopp, trots att det kördes på fredag kväll och helgens tävlingar förmodligen har högre prioritet för många. Snarare var det perfekt att få “köra igång” kroppen inför helgens lopp på detta roliga vis. Dessutom mycket skytte med hög puls och i pressade situationer. Bra attt få träna på. Dessutom hade Lima vaskat fram 10 000 :-till vinnade lag. Imponerande (!), att jämföra med Sverige-cupens prischeck på 7 “hunkor”(700:-) för en seger i Seniorklasen. Jag och Johanna Skottheim kom på andra plats, knappa 3 sekunder upp till vinnade lag.

Masstarten var ett bra lopp som slutade med seger för mig trots en inledning med 2 bom. Kunde efter det hålla ihop skyttet med följande skytterad 2-0-0-1. Åkfarten var bra, var väl nån typ av EM form som infann sig nu. Med detta hade jag förhoppningar om ett liknande resultat på söndagens Sprintlopp. Dock körde jag av min stav under det första varvet. Med mitt flow just nu, så hände ju detta så långt från stadion och nya reservstavar som möjligt. Staven satte jag inte mellan benen, inte heller var någon annan åkare i närheten när staven gick i 4(!) bitar, så vette fan vad som hände där… Kanske en skada sen tidigare. Jag hade inte så mycket val än att fortsätta med en stav. Fick en ny efter 1,5 km. Dock ca 2 dm för lång. Men efter ytterligare 500 meter fick jag tag på en av mina stavar. Genomförde liggande skyttet med 1 bom, en bom till i det stående skytte. Alltså totalt 2 st, detta slutade med en 3:e plats, 15 sekunder till segern. Kändes surt med tanke på missödet med staven och det var en känsla av att det fortsätter blåsa motvind efter målgång.. Oftast är det de senaste man kommer ihåg bäst. Så det var med den känslan man fick åka hem med, trots att tex lördagens lopp var egentligen bra.

Denna vecka är det träning igen som gäller. Idag en längre skidtur vid Svartsjöarna strax utanför Östersund och imorgon har skidskyttetränare Anna-Maria och längdtränare Uusitalo planerat ett intervallpass för både skidskyttar och skidåkarna vid universitetet. Dem kan man passa på att ge cred till, då dem gör ett bra jobb med stort engagemang som är grunden i ett lyckat ledarskap.

Hade!

/SH