Hej!

I onsdags vaknade jag utvilad på hotellrum i Italien efter nästan 10 timmars sömn. Detta efter en lång resdag och dåligt med sömn natten innan, då det inte blev alltför många sömntimmar efter en tidig uppstigning.

Drog upp gardinerna, fick se både sol och berg. Det är så mäktigt och bra start att fira en födelsedag på. Inte för att jag firar födelsedagar speciellt hårt nuförtiden. Men kanske reflekterar jag en gång extra en sådan dag.

Förr (nu på senare år) har jag upplevt en viss ångest. Kanske över åldern och att tiden försvinner iväg. Det är så mycket roligt jag vill hinna att göra och uppleva.

Men i onsdags tänkte jag annorlunda. Jag uppskattade verkligen det jag har i dag, det jag får uppleva och att jag kan göra det jag vill. Jag uppskattar att dagligen kunna få träna och tävla. Jag uppskattar att få resa, att uppleva många plaster och att träffa många människor. Jag uppskattar att jag får vara frisk och hel och därmed kunna känna mig stark med en bra hälsa. Men jag uppskattar framför allt alla härliga personer jag känner i form av vänner och familj.

Jag tror man mår bra av att stanna upp och reflektera ibland. Man får perspektiv vad som är viktigt. Ibland är man stressad över saker som egentligen är helt betydelselösa i det stora sammanhanget.

På vår flygresa hit i tisdags hamnade jag bredvid en tennisveteran från Älvsbyn, ca 65 år. Han skulle till Seefeld i Österrike för att spela en turnering. Han var väldigt trevlig(vilket verkar vara ett kännetecken för Älvsbyn, då alla jag känner därifrån är det). Vi snackade skidskytte, tennis och livet allmänt. Ett spännande samtal som kanske inte ens blivit av om han så entusiastiskt hade hälsat på mig när jag slog mig ner bredvid honom. Hade han inte gjort det hade jag definitivt somnat, då jag hade ett behov att sova ikapp lite sömntimmar.

Istället blev det ett 2 timmar långt samtal och en ny bekantskap eller kanske till och med en ny kompis. Det jag minns tydligast var hans ödmjukhet att varje dag få vakna med hälsan i behåll (då flera av hans vänner inte var i livet än) och att han kunde få berika sina dagar med det han tyckte var roligt – i det här fallet spela tennis, resa och träffa människor. Noga var han också att säga att han inte spelade för att uppnå resultatmål. Utan för det sociala, alla människor, vänner och upplevelserna. Det tycker jag är helt rätt.

Men mål måste man ändå ha. Resultatmål, prestationsmål, levnadsmål eller vad det nu kan vara för mål. Mål berikar och skapar mening i vardagen och livet.

Mina mål har tagit mig dit jag är idag och att jag kan uppskatta min vardag och mitt liv. Att kunna vara här i nuet och njuta.

Nu är det ett nytt år. Jag ska sätta upp nya och fler mål. Prestationsmål samt personliga mål. Sätt dina mål du också. Genom att sätta mål vet du vad du vill och du skapar en drivkraft. Jag är säker på att alla kan uppnå sina mål. Förr eller senare bara man vill det tillräckligt mycket. Det är jag helt säker på, så vad är dina mål?

 

Nu har jag svamlat klart. Igår var det tävling. Blåsigt och stormvindar här i Italien. Det var svåra förhållanden och riktigt svårt att skjuta. Jag noterade 2 stycken personliga rekord. Ett i antal missade skott på ett sprintlopp samt bästa placeringen i åktid (2:a tid).

Det blev hela 8 straffrundor, inte bra,  men har samtidigt svårt att se vad jag kunde göra annorlunda. Skidåkningen visade sig var bra här på den höga höjden. För känslan sa något annat och helt ärligt var jag knappt trött när jag kom i mål. Samtidigt eller p.g.a. att jag tyckte att  jag var defensiv i åkningen och slö. Man förväntar sig att det ska vara tufft på hög höjd. Dessutom efter 8 straffrundor får man inte heller någon extra kick fysiskt (med över 1 km extra i benen) eller psykiskt (då man slåss om bra placeringar). Men tydligen nån typ av drömform som jag hoppas håller i sig ett tag.

Så alltså en 2:a snabbaste åktid efter en ryss som gjorde comeback efter att varit avstånd för EPO i 2 år. Men en snabb åktid är väl inte så mycket att hurra över när det är helheten som räknas (idag 48:a i startfältet på ca 120 st).

Men det var i alla fall kul att tävla och redan imorgon är det dags igen!

 

Vi hörs!