HEJ!
I onsdags vaknade jag upp snuvig och med febersymtom. Satan. Ställde in den dagens träning som bestod av dubbla intervallpass. Alltid tråkigt att bli sjuk, men jag har klarat mig väldigt bra (hittills) under denna träningssommar och höst. Inte ett enda symtom att vara sjuk eller skadad. Något som blir svårare i takt med att man ökar belastningen. Och hög belastning har de varit i år. Vanligtvis brukar jag kunna åka på en å annan förkylning. Men har i år jag klarat mig riktigt bra, men nu åkte jag på det som är en av en uthållighetsidrottares mardröm.
En sak jag lärt mig genom åren är att det är en lyx att vara frisk och hel från skador. Något som man inte alltid kan ta för givet och något jag lärt mig uppskatta. Och som sjuk har man bara en önskan, att bli frisk.
Onsdagen kändes inte bra och jag tänkte att nu väntar minst en vecka i sjuksängen. Men med vila på onsdagen och likaså på torsdagen så var kroppen åter till det normala. Därefter kunde jag träna redan på fredagen med ett lugnt pass. Ytterligare ett lugnt träningspass blev det på lördag. Tråkigt nog missade jag ett av de planerade träningsracen. Tråkigt då det känts bra innan och suget att tävla var stort. De flesta andra, som var friska och hela, körde sprint. Dagen efter var det masstart. Jag körde den efter flertalet olika beslut från coachen. Kanske inte det smartaste. Men i alla fall tillbaka i full träning. Femling imponerade och vann båda loppen.
Ett distanspass löpning i spöregn fick avsluta en 4 veckors-lång träningsperiod i Toblach & Ruhpolding. Sammantaget var perioden och helheten riktigt bra. Stundtals legendariskt.
På kvällen åt vi en gemensam middag och Wolfgang satte punkt för en väl genomförd barmarksperiod. Han var nöjd. Denna vecka är det återhämtningsvecka och flertalet vilodagar inplanerade. Redan nästa onsdag kör vi läger igen. Då snöläger i finska Muonio och vi kliver på snösäsongen. Spännande.
/Simon
