Tjena,

Under helgen har det tävlats, två deltävlingar i Sverige-cupen. Sprint på lördag och Distans på söndag.

Lördagen var bra, det slutade med seger. Kroppen var bra, skidorna var bra och liggskytte var bra. Dock var ståskyttet en mindre katastrof. Mitt skjutresultat blev 0-4, men med stark skidåkningen för dagen och säsongens bästa skidor så långt kunde jag ändå ta hem segern med 28 sekunders marginal.

Söndagens distans hade jag stora förhoppningar på. Eftersom skyttet har stämt bättre än någonsin på slutet. 3 bommade skott på 4 träningspass (ca 150 skott) och en bra känsla inför loppet.

Dock motsvarade inte jag mina egna förväntningar och sköt 2-0-1-3. Därmed blev jag 5:a. Med nollskytte i sista stå, så hade det räckt till seger. Men jag kunde inte bemästra de yttre förutsättningarna den dagen för att hålla fokus i mitt första och sista skytte, så då blir man bara 5:a. Hala skjutmattor gjorde att jag inte kunde stå i normal skjutställning, spände benen och började därefter skaka med trötta och mjölksyrefyllda ben.

Även missnöjd med mitt första skytte, då var jag inte alls beredd på att en sopkvast skulle dyka upp 1 meter från ansiktet när jag låg och försökte träffa prickarna (All cred till funktionärer, ledare m.fl som ser till att det blir tävlingar. Men snälla funktionärer sopa inte mattorna bredvid när vi skjuter.. 🙁 ) Det redan så små marginaler i denna sport som får stora konsekvenser i slutändan och  det är edan tillräckligt svårt att skjuta utan detta störningsmoment. Ett störningsmoment som inte ska ta fokus från mig eller någon annan skidskytt med bra koncentration. Man ska kunna hålla bra fokus ändå som skidskytt, dvs om man är tillräckligt bra på det. Det var inte jag denna gång, men samtidigt kan det väl inte vara nödvändigt att sopa banan bredvid(?) när det finns 30 st och vi endast är 2 på vallen vid detta tillfälle…

Sammantaget både bra och mindre bra prestationer från min sida under helgen. Som vanligt har man svårt att glömma de mindre bra sakerna och bara ta med sig det positiva. Lite frustrerande över att det inte alltid går så bra som man hoppats på och det är alltid svårt att få allt lyckas samtidigt. Som skidåkning, liggande skytte, stående skytte, valla, slip, skott mm. Sällan är man nöjd, alltid finns det något att förbättra. Men det är väl därför man aldrig heller tröttar på sporten och försöker, tränar om och om igen!? 🙂

Avslutar med ett klipp från Erik Bergman igen. Tycker klippen och budskapen är bra! Antar ni hans utmaning i slutet av klippet?

Hade Gott!!!